*
Man förändras som människa.
Ibland mer, ibland mindre. Detta år har varit galen och jag är verkligen inte samma person som innan. Jag har sagt till mina närmaste att jag känner själv hur jag förändrats. Till något mer possitivt. Till en bättre människa.
Det känns som att man kommer till olika nivåer i livet och att jag just klivigt upp ännu ett steg för trappan.. Den är väldigt lång den där trappan, men sakta och säkert ska jag nog ta mig upp för den!!
Jag vågar vara mycket mer ärlig, säga vad jag tycker och jag har även bättrat på mina sämre egenskaper. Jag har gett upp min stolthet för jag inser att jag kommer ingen vart med den, jag är en större person utan den. Jag vågar erkänna att jag har fel och jag vågar be om ursäkt!
Ett av mina sämre egenskaper förut var att säga förlåt. Jag fick höra av en gamal vän att "för fan anna svälj din jävla stolhet och våga säga förlåt!" Jag vet exakt hur jag tänkte när jag hade den i mig. "haha yeah right att jag kommer ge mig, jag tänker inte göra de och inte de!". Att ett förlåt har varit så svårt för mig att få fram tidigare är sjukt. Men varje gång folk påpekade de mot mig fick jag mig en tankeställare. Men man kan inte göra något åt sina sämre egenskaper förns man själv kommer till den punkt då man inser vafan man håller på med.
Jag har kommit fram till bra många punkter under många långa sömnlösa nätter med tillbakablickar på livet. hur jag betett mig, hur andra har bettet sig mot mig och även mot andra. Vad som faktiskt är okej, vad man kan acceptera men samtigt som en riktig vän även förlåta.
Det finns folk i mitt liv som jag saknar något så otroligt. Jag är faktiskt riktigt jävla ledsen att vissa av de inte finns där. Medans jag har några som att nej de tog slut där och de kanske var lika bra?!.. Ibland är allting kaos i ens hjärna, så varför då inte lyssna på sitt hjärta.. där har man de rätta svaret.
En "töntig" grej som jag brukar köra med för att jag själv ska förstå mina tankar är att säga personens namn. Det känns i hjärtat om man saknar den riktigt jäkla mycket. Iaf på mig. Jag blir helt varm om jag känner något för den medans jag kan även kännas helt kall!
Ja, jag svammlar på om massa saker som typ redan spårat i andra meningen. Men ja jag ville skriva av mig vad som tyngt mig nu ett tag.
gonatt
Ibland mer, ibland mindre. Detta år har varit galen och jag är verkligen inte samma person som innan. Jag har sagt till mina närmaste att jag känner själv hur jag förändrats. Till något mer possitivt. Till en bättre människa.
Det känns som att man kommer till olika nivåer i livet och att jag just klivigt upp ännu ett steg för trappan.. Den är väldigt lång den där trappan, men sakta och säkert ska jag nog ta mig upp för den!!
Jag vågar vara mycket mer ärlig, säga vad jag tycker och jag har även bättrat på mina sämre egenskaper. Jag har gett upp min stolthet för jag inser att jag kommer ingen vart med den, jag är en större person utan den. Jag vågar erkänna att jag har fel och jag vågar be om ursäkt!
Ett av mina sämre egenskaper förut var att säga förlåt. Jag fick höra av en gamal vän att "för fan anna svälj din jävla stolhet och våga säga förlåt!" Jag vet exakt hur jag tänkte när jag hade den i mig. "haha yeah right att jag kommer ge mig, jag tänker inte göra de och inte de!". Att ett förlåt har varit så svårt för mig att få fram tidigare är sjukt. Men varje gång folk påpekade de mot mig fick jag mig en tankeställare. Men man kan inte göra något åt sina sämre egenskaper förns man själv kommer till den punkt då man inser vafan man håller på med.
Jag har kommit fram till bra många punkter under många långa sömnlösa nätter med tillbakablickar på livet. hur jag betett mig, hur andra har bettet sig mot mig och även mot andra. Vad som faktiskt är okej, vad man kan acceptera men samtigt som en riktig vän även förlåta.
Det finns folk i mitt liv som jag saknar något så otroligt. Jag är faktiskt riktigt jävla ledsen att vissa av de inte finns där. Medans jag har några som att nej de tog slut där och de kanske var lika bra?!.. Ibland är allting kaos i ens hjärna, så varför då inte lyssna på sitt hjärta.. där har man de rätta svaret.
En "töntig" grej som jag brukar köra med för att jag själv ska förstå mina tankar är att säga personens namn. Det känns i hjärtat om man saknar den riktigt jäkla mycket. Iaf på mig. Jag blir helt varm om jag känner något för den medans jag kan även kännas helt kall!
Ja, jag svammlar på om massa saker som typ redan spårat i andra meningen. Men ja jag ville skriva av mig vad som tyngt mig nu ett tag.
gonatt
Kommentarer
Postat av: Kristina
Jag älskar denna Anna <3
Trackback
