Hon heter Anna..

I en av mina gamla barngrupper som böt avd för två ggr sen så fanns det en flicka.. Skriver bara F. Till en början när hon inskolades så var det som att vi inte klickade.. För man gör faktiskt inte det med vissa barn. Men efter ett tag så kom vi närmare och blev väldigt väldigt tajta. Det var jag som skulle sova brevid henne, det var jag som skulle byta blöjan och blev hon ledsen ropade hon mitt namn och kom springandes..

Jag var inte heller sen med att lysa upp som en sol såfort hon anledde till förskolan! Var hon där så var det liksom lite extra roligt. Man får inte favorisera barn, men man kommer vissa närmare än andra. Precis som med en vuxen människa. 

Denna F pratade ganska mycket om en docka som hon hade hemma. Hur hon beddade åt henne och berättade att hon ibland blev hungrig osv. En dag kommer hon med dockan och ska visa mig och så säger hon Anna.. Jag tänker inte mer på det förns mamman kommer på eftermiddagen och börjar prata om dockan. Då hon berättar för mig att F döpt dockan till Anna efter mig och att hon alltid pratar om mig hemma. Såfort dom pratade om att hon ska gå till förskolan så sa hon alltid "dagis och anna" Sååå jäkla gulligt! Sånt värmer verkligen!!

Idag så kom ett barn fram och sa "Anna".  jag svarade såklart "ja?" då han upprepar det och pekar på sin hylla där hans docka står. Han har också döpt sin docka till Anna! Jag började skratta och sa till Maria "Jadu Maria, jag vet inte riktigt vad jag gör som får alla barn att älska mig såhär mycket!!" Maria "haha kul Anna...."

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0