Dagen idag i västerås var lärorik. Även att få umgås en timme med Mattis gjorde mycket <3

Jag kom i samtal med en kvinna som jobbar på en av förskolorna i Vallentuna under middagen. Hon berätta att hon haft en turkisk man och bott i turkiet. Efter bara 3 månader ihop gifte dom sig. Jag blev lite chockad och fråga om de inte var lite väl tidigt. Hennes ord lät "nej det var absolut inte för tidigt, det klickade första gången vi träffades och jag insåg direkt att det är han jag ska leva resten av mitt liv med!" Hon berättade även att kärleken hon fick av honom och även den hon gav är det största och finaste någonsin. Tyvärr tog deras historia slut när han var inblandad i en olycka. För att betala av hans sjukhus räkning var dom tvungna att sälja allt hela familjen ägde, och han var sedan tvungen att försörja hans 11 syskon + mor och far.

Hon sa att hon aldrig älskat någon så mycket, och hennes blick när hon berätta allting var sorgsen. Det var nästan så de kändes som jag rev upp ett sår som inte riktigt hade läkt. Dom var tvungen att ge upp sin livs kärlek, hon tog beslutet att lämna honom då hon kände att hon inte ville att han skulle behöva försörja henne också ut över hela familjen.

Kan ni förstå vilken jäkla historia? Kan ni fatta hur svinigt det måste vara att lämna sin livs kärlek pga dom omständigheterna. Fyfan vad hemskt. Jag lider med henne!

Och vad mycket det var som jag kände igen mig med angående andra saker vi prata om också! usch ..