Jaa, nu sitter jag på msn och pratar med Lantinen som jag och Cissi kallar/kallde honom. För några år sedan..när jag typ var runt 14 år eller något så träffade vi honom för första gången. Han är kompis till våran gamla kompis David från Dalarna. Jag kommer fortfarande ihåg första gången jag träffade honom. Vi gick av tåget i Ludvika, och jag ser att David har en killkompis med sig när han ska möta oss.. min första tanke var "ohh nej".. och när vi går av möts vi av en kille med svart hår till axlarna trasiga jeans och piercingar i ansiktet som han själv har gjort av gem. och tankarna slogs på rätt bra i huvudet..jag tyckte han såg så skum ut =P Meen sen när han började prata och vi fick se hur han var..då blev man nästan kär. Det var inte ofta som man träffade en sådan trevlig kille, tillslut såg han riktigt bra ut också! ;D haha! typiskt mig ;D så fördomsfull =P

Så nu sitter vi och pratar gamla minnen. jag frågade om han minns vad vi kallade honom för (Lantinen) Och det gjorde han garanterat, han svara såhär;
haha huvet ner o fötterna upp är allt rätt då? säger: klart jag kommer ihåg det haha det var det värsta jag hade hört på länge då så klart man kommer ihåg det haha

Hahah. det kommer ifrån hans efternamn(Anttila) Jag och Cissi glömde bort det hela tiden och så när C hade tagit några öl för mycket så sa hon Lantinen till honom ist. och så fick det bli ;)

Och ni som känner mig lite mer. Kommer ni ihåg när jag och Cissi rymde upp till Dalarna en helg? =P haha.. Jag sa till mina päron att jag skulle sova hos Cissi, för hennes mamma inte var hemma.(Men mamma och pappa trodde de) och hon sa samma sak till hennes mamma. Så när vi sitter på roslagsbanan från Vallentuna till bällsta så kommer vi på den dumma idén att dra in till centralen ist och åker upp till Dalarna=P Så vi åker hem till Cissi, Ringer David, packar och drar iväg =P Och så skulle vi ta tåget hem på söndag. men det var bara de att när vi var där uppe så hände lite saker, så vi kommer inte hem på söndag. Och jag har pappas busskort. så jag måste ringa hem och tala om att jag är i Dalarna men att vi kommer hem på måndag morgon. Man kan säga att dem blev galna. 15 år och i Dalarna med min polare. Men David kände en som jobbade i sthlm och som pendlade. så kl 04.00 på måndag morgon åkte vi bil från dalarna till söndertälje, och där ifrån åkte vi buss.. kl 9 på morgonen kommer vi gående. (Jag är pappas flicka och såfort det är något pratar jag med honom) och när jag ska lämna över busskortet så kollade han inte änns på mig. När vi kom hem till mig så skickade mamma iväg oss till skolan, minns att hon var så himla arg. Och så kom vi till skolan typ 1h 20 min försent. Kommer t.om ihåg att vi hade matte lektion =P

Man kan säga att det var något som jag inte är speciellt stålt över. Men man var väl ung och dum. Och min pappa blev väldigt besviken på mig, om jag frågade något kollade han inte änns på mig och bara gick förbi. Och det var nog de som sved mest av allt, jag var ju lixom pappas flicka. Efter kanske någon vecka senare började han prata med mig lite igen. Men nu är det som innan igen! =) Jag älskar min pappa mest av allt! <3=)

Jaa, kanske dax att avsluta detta inlägg som blev rätt långt! =P Ha en super bra lördag kväll!

/A