Depp och ångest ...

Och minusgrader. Det är vad man möttes av när man steg utanför flygplatsen här hemma i kalla Sverige. Längtan till att åka tillbaka är enorm, så det får bli snart.

Jag har haft det så himla roligt och verkligen kännt så himla mycket lycka under dem här 15 dagarna. Dom har varit guld värda. Tyvärr går tiden så otroligt snabbt. Kändes som att det var igår som Lütfi och Nusse stod där på flygplatsen i Sanli urfa och hämtade upp mig. Men icke. Jag saknar Nusse, och jag saknar dom andra.

Jag har tappat bort sladden till både mobilen och kameran, så bilder kommer så småningom. Men kan bjuda på en gammal sålänge.

Urfa


/A

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0