Bussresan och första mötet

Det är ganska många som har frågat mig lite om detta med Viranshir, hur vågade jag bara dra dit, hur jag kan klara av att bo några veckor tillsammans med svärföräldrarna.. Hur var första mötet med dom, om jag var rädd mm. Så tänkte dra lite kort (om de nu går) hur det var! :)

Bussen
Mitt första möte med svärföräldrarna var sep09. N var ej kvar i alanya utan var då redan hemma i Viranshir, jag tog bussen dit som tog hela 16 timmar... troligtvis den konstigaste resan hittills. Den ända turisten som fanns var jag, den ända engelsktalanade personen som fanns var jag. Men det gick bra ändå. Det var ca 3 pauser på hela resan, en av dom var lite längre paus då man skulle få äta lite middag. Allt sas på turkiska med 160 ord i sekunden. Jag fattade inte speciellt mycket utan jag satt kvar på bussen med mitt lilla bagage i famnen väl fasthållet :P

Men senare under resan var de två snälla turkiska damer som hjälpte mig lite, dom visade att jag kunde gå på toa och vart jag kunde handla på ett market, men stressad som ett as så sprang jag in på toan, sprang till market sen tillbaka till damerna. Jag visade upp min biljett då och då för en av dem (den jag ansåg var extra snäll mot mig;) haha) och kollade med en frågande blick när jag tyckte att jag hade rest väldigt länge. Hon sa bara "hayir hayir" och sedan något annat, jag chansade på att de betydde "inte än" lr något sånt!

Sen helt plötsligt under resan så kommer en av dem som jobbar på bussen fram med hans telefon och ger den till mig.. jag fattar ingenting och säger på turkiska att jag inte kan turkiska (kanske uppfattades som dum då?!:Dhaha) Då tar han telen igen och säger något, sen säger han N´s namn. Jag kollar frågande men tar telen och det var N.. han och A hade tydligen ringt och kollat upp bussens alla grejer och A hade tagit "the bus drivers nr" för att kunna kolla hur det gick. Tack gud för de, kändes bra att få höra en röst man känner igen efter X antal timmar.

Mötet
Väl framme kände jag mig som en slalomskida, stenhårt och orörlig. Det var brutalt varmt, mycket varmare än vad det var i alanya. konstigt hur de kunde vara sådan skillnad, fast de kan ju försig vara stor skillnad i sveige också beroende på var man bor. skit samma.
Det var N och hans bror E som kom och hämtade mig. Kändes lite konstigt att befinna sig på en plats man aldrig varit på innan och inte kunnat föreställa sig hur det såg ut. Men det kändes tryggt eftersom han fanns där!
När vi kom inkörandes genom deras infart så började hjärtat slå lite mer, men ändå väldigt lugn gemfört med när jag träffa hans syrra och Ali första gången. När jag kom gåendes så fråga jag snabbt hur jag skulle hälsa.. det är ju trotts allt skillnad liksom, som svar fick jag "you have to do like this..." och så sa han hur många saker som helst.. grejen var väl där, jag hade inget speciellt allternativ utan hans mamma bara drog sig intillsig och krama och pussa mig hur mycket som helst, sedan med ett stort leende sa hon något till N.

Han bara skratta och sa "i think she loves you more then she love me!" haha. oookej.. Hans pappa var lite mer avvaktande, det blev puss på varsin kind och ett "merhaba" lätt och enkelt! :P haha.
Hela familjen var jättesnäll. Sen som jag inte visste om dök de upp "lite" släkt för att "kolla" på mig.. då började jag känna mig liiite väl nervös :P Men de gick bra. Det roligaste var väl att dom hade frågat efter den svenska flickan när vi satt där alla i vardagsrummet.. haha hans mor skratta och pekade på mig. Dom tyckte att jag såg turkisk ut, vilket tydligen var rätt bra. Som hans far sa "cok guzel!" :D hihi, tack svärfar! ;D


baba, jag och Anne på bröllop.
(Även jag roppar på dom som mamma & pappa) :P

Nu efter när jag har träffat dom igen känner jag mig inte obekväm alls. Skuttar runt som vanligt där hemma, drar olika skämt med svärfar, går och lägger mig och sover brevid svärmor, slänger upp dörren till hans brorsas rum och slår mig ner och kollar tv med honom, frågar hans andra bror mfl om jag ska spöa dom i kortspel och mycket mycket mer! :)

Jag har bara träffat dom två ggr, men känns som fler, kanske är tack vare att jag bodde där hemma vid årsskifftet nu under en längre tid. Och jag ser verkligen fram imot vårat nästa möta. Kära svärföräldrar! ♥
Kommentarer
Postat av: Esther

Har läst allt :D Lät mycket intressant :) Okeej vad kul :D Tiden kommer gå fort nu då:)

Usch för bussturen som gick 16 timmar. Jag tycker ju bara 2 timmar är jobbigt. heheh

2010-06-17 @ 00:46:26
URL: http://esthersverrisdottir.blogspot.com/
Postat av: hallonmamma

Men gud vad kul! Shit jag skulle dött av nervositet. I helt nytt land och nytt språk. Men det är sånt som förgyller livet :D :D Kan de engelska?

2010-06-18 @ 10:27:51
URL: http://hallonmamma.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0