Jag gled dit mitt på dagen för att lämna lite saker jag inte behövde och i tanken hade jag att säga hejdå, men Ali var inte hemma så jag sa att jag skulle komma tillbaka ikväll. Så jag mötte upp min fruga och vi gick och handlade lite saker som jag ville ha med mig till Sverige. Självklart var jag tvungen att köpa med mig turkisk majonäs, den är att DÖ för! Men fick jag även med mig deras ost, frukostkorv, Ayran och paprikakrydda och sist men inte minst mina favorit chips och soda drickorna. Min väska slutade på 26,7 kg. Tur var det att ingen sa något om det i kontrollen!

På kvällen när jag kom tillbaka så var Ali fortfarande inte hemma, så jag skicka iväg ett sms och sa att jag stannade där ett tag och vänta på honom. Så Fatma dukade fram lite te och en brutalt god kaka som hon hade gjort på dagen som vi käka på. Sen fastnade vi i en film (tro det eller ej men jag börjar tycka turkiska filmer är bra, jag tyckte dom var as dåliga förut!! Och jag förstod även sammanhanget i filmen även fast det var på turkiska. Duktigt!) Och självklart som alltid så lägger jag mig ner på madrassen och så efter någon timma så somnade jag in där i vardagsrummet.

Ett tag senaste vaknar jag av att någon säger mitt namn as högt. Ali hade kommit hem äntligen. Och jag började storböla. Jag trodde faktiskt inte de skulle bli så jobbigt som det var att se han eftersom jag visste att jag snart skulle gå igen. Men han ville att jag stannade ett tag och så snackade vi lite om allting. klockan hann bli halv 1 på natten, så jag fråga om det var okej om jag sov över. Dom blev mer än glada och självklart fick jag göra det.

Så jag slängde iväg ett sms till Nusse och sa att jag skulle sova där inatt eftersom han kommer hem då och då, så att han inte skulle få en chock att jag var där tack vare att vi redan hade sagt hejdå. Tillbaka fick jag som svar att han redan var påväg hem till Fatma och Ali för att också sova där. Så åter igen fick jag träffa honom och vi sov tillsammans sista natten. Och det kändes ändå bra. att få hålla om sin kärlek en sista gång. (För vissa som läser detta kanske det låter sjukt pga allting som hänt, men det var något jag behövde!)

Morgonen efter var brutal. säga hej då till ALLA. Ibo satt i mitt knä hela förmiddagen och kramade och pussade på mig.. när vi berättade att jag skulle hem så sa han att jag skulle stanna som han alltid gör. Men sen när det väl var dax att gå, så vinkade han av mig på ett annat sätt, som att det var okej för honom. Vet ej om han förstod att jag verkligen gick denna gång eftersom jag inte hade min väska eller så med mig. Men det kändes så brutalt och jag grät som ett barn åter igen.

Jag saknar dom brutalt mycket allihopa hela tiden. Det man har levt för sista åren, det ska man nu ge upp och börja ett svenssonliv.... neej fyfan för detta, just nu ser jag inget ljus alls. Allting är kolsvart!