Tiden läker inte alla sår, du lär dig att leva med dom ...

Det går verkligen upp och ner med känslorna och tankarna.. Nu har mina tankar om turken kommit tillbaka, så fort det blir en tyst eller lugn stund så finns han i tankarna direkt. Jag försöker hela tiden att komma på något att göra eller tänka på annat, men det går inte..

Jag har börjat tänka mer och mer på Viranşehir också.. Hur allt var där, alla människor där som jag saknar så sjukt mycket. Mina andra familj som jag egentligen inte kan kalla familj längre. Det var en del av honom som jag fick ta del av men som försvann i samma stund som han. Jag är vilsen just nu.

Helt galet hur tankarna går runt runt runt.. "jag borde gjort sådär" "jag skulle aldrig ha åkt då" "Fan va rätt att jag åkte och hade kul men vännerna" "jag hatar honom" "Jag kommer aldrig komma över honom" "Går det att lösa?!" "Jag vill aldrig mer se dig försvinn ut mitt liv!"

Konsten att vara helt jävla borta. Konsten att ha brutal stress inombords och sprängande huvudvärk sen vi sa hej då till varandra. Konsten att inte vilja leva som jag göra.

I have to take a look at myself and make a change!

Det finns inga ord i världen som kommer lösa dessa tankar. Det får ta den tid det tar. Det är det ända man kan begära. För vi vet allihop att en dag har du gått vidare.

Jag var i den sitsen en gång. Då jag hade vart tillsammans med min kille i 2 år och han var min stora kärlek. Det tog nästan 4 år att komma över han. Men det fick ta den tid det tog och till slut fanns han inte i mina tankar. Hans familj som var min andra familj var inte min familj längre.

Jag säger inte tiden läker alla sår du kommer över han snart.

Utan ta den tid du verkligen behöver. Prata öppet om dina känslor till dom du vill prata med och dom som orkar lyssna. För man ska aldrig hålla dem inne.

Jag finns alltid här för dig.

Älskar dig Anna!

Du är en sådan fin människa!

Du är bäst!