(Låååååångt inlägg om dagens tankar)

Jag saknar verkligen Viransehir, jag saknar fd svärföräldrarna och familjen där till. Dock inte Mr N. Ibland får jag upp bilder i huvudet av hur det var där borta. Saker vi alla gjorde ihop och allt där till. Hur man fick försöka sig på att bli förstådd när man pratar två helt olika språk.

Jag kan meddela att det var en upplevelse i sig. Jag lärde mig lite kurdiska när jag bodde där. Inte att jag kunde prata själv men att förstå vissa ord och kopplade där efter ihop allt och förstod ibland. Undrar även hur många gånger jag gjorde en frågande min under dessa veckor, dom måste tro jag är helt dum!;D haha! Men en grej som jag minns så väl är när N kommer hem och så frågar han mig något på kurdiska och jag ger svar på engelska.. Han kollar helt chockad på mig och sa "valla, how can you understand?" haha, "i learn yaa!" "omg.. ANNE...." och så berättade han att jag fattade.. Alla bara skratta åt honom! :D

Vid vissa tillfällen drog N iväg och hjälpte hans bröder eller kompisar med olika saker. Då tyckte flickorna i familjen + typ kusiner och alla andra som till mestadels också var där att jag kunde stanna hemma och umgås med dom. Min första tanke första gången jag skulle stanna kvar i hemmet var panik. N var den ända i släkten (som bor där) som pratar engelska. Jag satt där och alla frågade mig tusen frågor. Jag förstod lite tack vare teckenspråk. Min hjärna var helt låst pga av nervositet så att höra vad dom sa var omöjligt! haha!!

Men det gick bra! Det gick mycket bättre än vad jag trodde det skulle gå! Dom tycker det självklart var jättekul och ville testa klänningar och slöjor på mig. Ni kan ju tänka er mig som ensam svenne tillsammans med 5-8 kurdiska kvinnor..puha!;) Vet inte hur många klänningar som jag testade.. och där står dom och snakar oavbrutet och jag med ett frågande ansikte... Dom måste ju tänkt att jag var knäpp som knappt fattade något dom sa!!;)

Men dom nöp mig i kinderna och gjorde ett "utsökt" tecken med handen och sa "cok güzel, kurdish yaa!" haha. Jag bara tackade och tog imot. Deras kvinnor är ju så jäkla vackra så det tar iaf jag som en komplimang!:D Och i vissa syften var det faktiskt ganska skönt att se ut som dom. Om man tänker på bröllopet vi var på. ALLA glodde på mig och jag fick bra mycket med uppmärksamhet än vad jag ville!! Tanken av att inte vara blond och blåögd i de tillfället gjorde mig väldigt glad! ;D

Gillar när Bedih och hans norska fru kommer dit och ska hälsa på och frågar "skulle det inte vara en svensk tjej här också?" hahah, alla börjar skratta och peka på mig!! "men herregud, jag trodde du var en turk!" haha, jao.. jag var ju rätt solbränd! kanske hjälpte att dölja mitt svenska jag!:P

Efter någon vecka vandra jag runt lite som jag ville där.. Ja alltså inte ute fritt, inte en chans om man säger så! Jag vågade inte gå utanför deras "murar" utan någon med mig.. haha! Och när vi gick till vänner och hälsade på så höll alltid N´s syrra och jag armkrok!. ..Utan jag menar mer inne, jag spenderade mer tid tillsammans med familjemedlemarna utan N. Om dom satt alla i stora rummet kunde jag gå in i hans brors rum och säga att jag minsann skulle kolla på film. Eller så blev det att jag spelade kort med honom och hans kompisar ibland.

Två av hans bröder hade köpt en gramatikbok i engelska för att lära sig. Jag insåg att jag var värdelös på gramatik och blev nästan lite förnedrad utav N, haha och som ni vet kurder har aldrig fel så även om jag någongång hade rätt så hade jag ändå fel... Ja ni fattar!;D Så istället för att sitta och försöka förklara så gick jag ut till hans mamma och var med henne istället!

ohhh Anne.. Jag avgudar hans mamma!! Hon såg alltid till så jag hade det så bra som möjligt, röt till åt N ibland om hon inte tyckte att han tog väl hand om mig. hahah.. Han gjorde allt hon sa, så ibland var de rätt roligt att beklaga sig till hans mamma! HAHA.. elak jag är!!;) Hon var verklilgen som min skyddsängel där borta, när hon drog med mig och resten av kvinnorna i familjen hem till andra kvinnor för fika där borta blev jag som ett litet barn, jag skulle sitta nära henne och såfort dom frågade saker till mig kollade jag frågande på henne, då svarade hon dom sedan log hon mot mig! ohhhhh gud vad jag fick en längtan efter henne nu!!!

Ali har många gånger frågat om jag vill följa med hem till Viransehir igen och hälsa på alla. Men som läget mellan mig och N har varit så har svaret blivigt att det inte går. Ali sa då bara "Anna, my mother love you, you can live in our home!" Den kvinnan är också någon som jag tycker så himla mycket om!!

Första gången jag träffade Alis mamma var i Alanya. Plötsligt en dag berättade dom att hon skulle komma och så en dag så satt hon och Alis två små syskon där i vardagsrummet. Jag hade på mig en kort kjol och urringat linne med bikini under. Om blickar kunde döda så skulle jag nog ha dött då!;D haha. Lyckat förstaintryck!;D Grejen är att vid de laget hade jag inte träffat N´s familj än och A´s mamma är jätte tajt med N´s mamma.. Bra start! Men hon mjuknade på sig och de slutade med att hon ist avgudade mig och att jag minsann kunde följa med direkt hem till Viranshir ist för Svea.. Haha how can they all love me so easy? ;D

Nästa gång som jag var i Viransehir blev vi skjussade ut till en stor äng, där massa folk stod. N sa att jag skulle få träffa någon.. Fick panik som vanligt och frågade vem, men det skulle bli en överaskning. När vi stannat och hoppat ut ur bilen så tittar alla upp på oss. N roppar något som innehöll mitt namn. Helt plötsligt börjar en dam springa mot oss. Jag frågar vem det är... "its Alis mother!" Jag hoppar ner i diket och springer mot henne!! Guuud så jäkla glad jag blev att se henne. Hon krama och pussa på mig massor sen drog hon med mig bort till dom andra som tydligen var några till från A´s familj.

Det är ett sånt minne som sitter kvar, jag minns exakt hur jag kände när han sa vem det var och när jag sprang imot henne! Så jäkla lycklig som jag har varit där borta är helt obeskrivligt!! Finns inte ord till det.


Picknick tillsammans allihop!


Bakar bröd:D


Baba, ben ve Anne på kurdisk bröllop


Jag och N´s bror Eyüp har filmkväll!:)

PS. mı bériya gışi wekır!