Ibland har man himla tur.. Just nu har vi lite förädrar på dagis under inskolningen. Och igår när vi satt och åt lunch så börjar föräldern kommentera min tattoo.

* - din tattoo betyder väl något med lev va?
Jag - Ah alltså det är som Carpe Diem fast på turkiska
* - jahaa okeej..
Jag - Hur visste du att det var turkiska?!

Och där började det.. När hon var i min ålder hade hon ett förhållande med en kille från Turkiet som höll i två år. Haha, vi satt resten av den dagen och prata om distansförhållanderna och allt runt om kring! :D satan i gatan så trevligt vi hade det resten av dagen! ;) haha. Och sen säger hon "ja det är ju helt annorlunda så kör på bara!"  men sa då dock att det var slut sen en tid tillbaka! Men kan hålla med henne om att det verkligen är en helt annan sak! Äntligen kunde jag disskutera lite allmäna saker utan att få en blick som tala för sig själv eller helt sjuka kommentarer!

hon berättade även att hon gått en turkisk kurs. Och när jag sa att jag funderade på det för ett tag sen så sa hon "nä men ta mina bäcker istället!" :)