omg.. tårarna bara rinner.. jag hittade nyss en blogg av en slump. Det var en tjej som berätta hur hon både förlorat sin ena syster, sin mamma och sin pappa. Fyfan gråter som ett litet barn när jag läser hennes text.. Det finns troligtvis inget hemskare än att förlora någon i sin familj eller släkt. Hur fan överlever man något såndant?

Jag har varit på begravning en gång i hela mitt liv, jag satt brevid min kusin och vi båda satt och hulkade oss och försökte andas djupa andetag för att kunna lugna ner oss, men de gick inte.. Det går inte att beskriva den känslan som man hade då man satt där med kistan framför sig. Allt var så ofattbart.

nä fyfan, nu slutar jag prata om detta, sitter och storbölar medans jag skriver..