Eftersom jag aldrig varit med om just detta tidigare så kommer det känslor som både är nya och gamla. Det sjuka är att jag på något sätt mot min vilja lägger känslorna på fel ställe. Finns ingen anledning alls att ha dig i mitt huvud just nu, för du finns inte längre. Jag kanske pratar i gåtor, vissa förstår, andra inte. Men på något sätt vill man bara få ur sig utan att behöva berätta.

 

Folk lär överanalysera detta, struntar jag lite i, jag har valt ut mina två vänner jag litar mest på utav alla och som även vet bakrunden till detta som inga andra gör. Så ja, Tack Zandra och Tina för allt erat stöd, finns inga som er!

 

Slut på snacket nu.