Suttit och snackat med Kakan 1,5h i telefonen precis. Vi ringer till varandra princip varannan dag. Vi kan nästan sitta så länge varje gång. Förstår inte hur vi kan ha så mycket att prata om. Det är ju inte direkt så att det hänt något nytt på jobbet vi kan snacka om eftersom båda är arbetslösa! ;D haha... Vad vore vi utan Norge? ;)

 

Amanda ska dock ej med till Trysil i år efter massa snack hit och dit. Så det blir att jag åker dit själv i år igen. Surt men vafan, några gamla personer ska tillbaka. Sen kommer det alltid nytt folk!:) Och sen när det börjar närma sig Bergen kommer hon tillbaka igen:) Då har jag som en liten morot som bara blir mindre och mindre tills vi är tillsammans igen;) hihi.

 

Men som sagt, man vet aldrig vad som händer. Jag väntar svar från ett annat ställe, så jag kanske slutar upp någon helt annanstans! :) Livet kan ju verkligen ändras på ett ögonblick.